ljusen är tända för dom som har lämnat, jag hoppas att vi träffas.

inget är sig likt för allt är i förändring. jag hoppas på ett bättre år men har ingen förväntning, för när saker går snett och tyngdlagen får rätt är vi tillbaka där på botten och undrar vafan som gått snett. ibland vill jag bara packa och dra, ge mig av och lämna skiten vi tacklar var dag. ge mig svar, varför är det så? varför ska vi och dom alltid säras åt? dom får skrattlättnad vi får mer bördor att bära på. vi bär oss åt som vi bär oss åt för att få värde på tiden vi lever och få nånting att glädjas åt. så jag haffar nåt, korkar upp och sveper - lämnar verkligheten och gittar från planeten.
då jag spela mina kort, fan vad klumpigt jag tänkte då.jag är mitt eget resultat av keffa val, nu tackar jag för varje dag och uppskattar allt det man har.'
trotsa gravitationen om sanningen ska fram så hur ska vi dra oss ner om den inte kan? CTRL-ALT-DELETA skitsnacket från mitt bredband.
gud lättar mina andetag, bara han vet hur mycket tid vi har kvar på denna plats. dags att ta sats - mot målet jag satsar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0